denise björk

Den 11 maj 2008 så började mitt liv, egentligen skulle jag bara kolla på min kusin när hon konfirmera sig, men det blev mer än så. Jag blev galen i en kille, och inte vilken kille som helst, utan miin kille, min världens bästa martin. Jag vill verkligen inte tänka hur mitt liv skulle vara utan honom, för han pusslade ihop pusselbitarna som fattades, han limmade ihop hålen som fanns, ja dagen när han kom in i mitt liv är den bästa dagen någonsin. Jag tror verkligen på att den här kärleken håller föralltid, jag är bara 15 år men jag tror verkligen på att våran kärlek varar föralltid. Vi har haft hinder framför oss, bitchar som försöker förstöra vårat förhållande för att de antagligen är ute efter martin, ja men dom har ju självklart inte lyckats. Men det gör oss bara starkare, det får oss att förstå hur bra vi har det med varandra, vi är varandras jord. Vi är varandras mark där man sätter ner fötterna.

Anldedningen till att jag skriver det här är för att jag just läste en blogg där en tjej skrev att alla killar var idioter och att dom bara lekte med oss tjejer och blablabla.. Visst finns det för många killar som är så, men det finns jättemånga som inte är så! Men det är så många som inte ha orken till att finna den rätta. But why? Kärlek är ta mig fan det finaste som finns. Ärligt jag kan verkligen inte beskriva känslan jag har när jag är i martins famn. Han håller om mig på ett sätt som verkligen säger att han älskar mig. Han känner mig bättre än vad jag känner mig själv. Jag fann mig själv i honom. Men tycker verkligen det är sorgligt att så många tjejer har blivit svikna så många gånger att dom inte enns vill försöka längre. För kärleken vinner över allt. Fortsätt att leta efter den tjejer, ge aldrig upp!