denise björk

Han som bär mig när jag själv inte orkar gå. Han som stöttar och tröstar mig när det egentligen är han som ska bli tröstad. Han som älskar mig för den jag är även fast jag beter mig som en femåring och älskar hello kitty. Han som vet att jag inte mår bra även fast jag säger att jag gör det. Han som satte en ringer på mitt finger och lovade mig föralltid, och verkligen menade det med hela sin själ. Han som väcker mig med kyssar i nacken. Han som låter mig vara arg men själv bara är gullig tillbaka. Han som alltid erbjuder mig sin tröja fast han själv fryser. Han som älskar mig med än vad någon annan gör. Han som tycker jag är gullig även när jag äter mer än honom. Han som lägger sin arm om mig på kvällarna och låter mig sova tryggt på hans bröst. Han som väcker mig på natten för att säga att han älskar mig. Han som jag ska gifta mig med. Han som jag ska få söta bebisar med.

DU är han.

Och jag vet allvarligt inte vad jag skulle göra utan dig. För det är du som hjälper mig upp ur mörka, djupa gropar. Om två dagar har vi varit ihop i tre år och fyra månader. Och vi har varit förlovade i ett år och åtta månader. Och vem vet, två år från nu så är vi kanske gifta. Men det är inget vi vet. Vi tar varje dag som den kommer och det enda vi vet säkert är att vi alltid kommer ha varandra. Vad som än händer. I love you. Always have and always will.